En härlig vinterdag

En solig och härlig fredagseftermiddag den 8 februari

Meterologerna hade lovat vackert väder under fredagseftermiddagen så på morgonen packade jag en matsäck och två termosar fylldes med kaffe.

All behövlig fotoutrustning inklusive stol/stativ åkte in i bilen och så bar det av till jobbet. Jag hade för avsikt att få några bilder på Hökugglan uppe på Stenstorpabjär. Det hör till saken att jag var där lite snabbt på onsdagen då Tommy Ekmark hjälpte mig att hitta rätt. Vi fick se den men ljuset och tiden var inte det bästa så nu hade jag bestämt mig för att tillbringa hela eftermiddagen däruppe.

Jag gick från jobbet strax innan lunch och på väg till hökugglan så passade jag på att fotografera strömstaren i Gruebäcken. Solen lyset upp vattnet så fint och den lilla fågeln lyckades få tag i en liten fisk som den höll i stjärten och därefter dängdes den fyra fem gånger i en sten innan den åts upp.

Strömstare i Gruebäcken i Falkenberg

 

Sedan styrde jag kosan mot Hökugglan och efter en mödosam promenad satte jag mig vid ett skogsbyn men utsikt över hela kalhugget.

När jag suttit där ett tag så kom ugglan fram och satte sig högst upp i en död gran. Eftersom jag redan hade hyfsade foto på ugglan så beslutade jag mig för att sitta kvar i solen och invänta att den sätter sig i den närmsta toppen. Efter en timme satt både ugglan och jag kvar och tittade på varandra.

Jag beslutade mig för att ta en kopp kaffe och jag hann bara hälla upp det så kom ugglan flygande (och jag tänkte på reklamen, Gevalia, vid oväntat besök) och satte sig i torrakan framför mig men med ryggen mot mig!  Attans, surt.

Bara att dricka kaffet och vänta igen. Ibland vred ugglan på huvudet och då passade jag på att fotografera och några foto blev riktigt bra när vinden sög tag i hans fjädrar så att det blev lite ”action” i bilden. Tänk om jag hade kunnat vrida på huvudet på det viset!


Medan jag satt där och väntade så hördes stjärtmesarnas välbekanta ljud utifrån kalhugget och med en prickskytts precision kom de rakt emot mig.

De satte sig i busken framför mig men det säger jag, de är värre än en kungsfågel att fotografera, de sitter ju aldrig stilla de små liven.

Hur som helst, detta är livskvalité. Sitta i solen i en skogsglänta och fåglarna kommer till en. Plötsligt lyfte hökugglan precis som om den blev arg för att jag inte ägnade den full uppmärksamhet.

Den flög över mig och satte sig ca 10 meter in i skogen bakom mig. Den bytte sittplats 2 gånger men här fick jag de bilder som jag ville ha.  

Efter ett tag var jag inte intressant längre och ugglan återgick till den högsta torrakan på hygget och jag vandrade hem med en härlig känsla i kroppen.

Ugglan på väg in i skogen. Nedan två bilder innifrån skogen.

 

En järnsparv flög förbi och en kungsfågel visade upp sig i den sista ljusstrålen för dagen.

Författare:Göran Johansson

Datum:2013-02-14

Sida för utskrift